Sen började hon..

..leva. Hon gjorde det hon var mest rädd för i hela världen och hon gjorde det igen och igen och igen och igen och varje gång fick hon panik, varje gång slogs hon och varje gång vann hon och hon hade aldrig varit så stolt.
Hennes mamma var på besök, och hon frågade sin mamma det hon egentligen redan visste:
"-Pappa tror inte på mig, eller hur? han tror inte att jag gör det nu, att jag börjar leva nu."
"-Han vågar inte, du har sagt det förr."
Hon brydde sig inte om att svara, det fanns inget att säga, det var inte för hans skull, det var inte för någon annans skull, hon hade svultit för andras skull men åt gjorde hon endast för sin egen.