Och jag mår återigen dåligt när jag läser gårdagens inlägg för det ser så mycket ut som att det är jag som får hela havet att storma och han som står där som en fyr mitt i alltihop och bara blinkar lugnande. Men obs ni som ännu inte läser, han har ett kaos av ett annat slag, det vet jag för jag har läst hans dagbok. Och för att han ibland öppnar lite på luckan och då förstår jag att mycket av hans energi går åt till att inte låta alla de där saker som han skäms för och stångas med, att energin går åt till att hålla dem under ytan. Önskar bara att jag kunde få va med lite oftare, skulle få mig att känna mig större, men det kanske inte är hans uppgift att få mig att känna så.
Det här var egentligen inte tänkt att bli en blogg om oss, men nu har jag visst snöat in mig.