Kära mamma och pappa

Det ni alltid gjort fel är att ni trott att det var upp till oss att bevisa vår kärlek till er och först då skulle ni älska oss. Sen gick det som det gick. Ingen älskar längre. Allt är måste och borde. Det är det som blir kvar när det inte finns någon villkorslös kärlek att falla mot när allt brister. För när allt brustit då har det varit tomt, då har ni tagit ett steg bakåt bort från den fallande så att endast stenhård insikt om er villkorade kärlek mött vårt fall. Nu är nästa insikt er att göra. Vi hade aldrig nån skyldighet mot er och er villkorade kärlek klarar vi oss utan. Andra fångar oss nu. Kliver fram, lägger sina kroppar som mjuka madrasser för att mildra vårt fall. Vi har valt dom istället.