Det är..

när man ligger där, inslingrad i någons armar, det är när han säger något fint och det inte känns och när man säger något fint tillbaka för det spelar ingen roll eftersom det ändå inte känns, det är bla då hela livet blir lite fattigt, tomt, grått.
Man skriver ett sms och man skriver "du är fin" för igår fyllde jag år och jag börjar bli gammal och jag vill känna att det bränner och pirrar och att jag inte kan låta bli att säga "du är så himla himla himla fin", man vill säga "vi köper ett hus, vi bygger en båt, vi skaffar sådana där små, små människor", man vill så gärna.
Ibland vill man bara så gärna.