lång stor stark mörk sjukt jävla sexig.

Så den här killen som gör mig vek i benen, som är lång stor stark mörk och sjukt stört sexig, han vänder sig mot mig i fredags jag vänder mig mot honom. Han säger hej, jag säger hej. Han säger ska vi röka och jag säger ok men jag har inga cigg. Han bjuder. Vi sätter oss ute, han sitter lite för nära jag lutar mig bort från honom men det är en vägg där så jag kommer inte så långt bort. När vi rökt färdigt så reser jag mig vi går in. Jag går till mina vänner. Han till sina, som är nästan mina. Han kommer efter ett tag igen. Ska vi röka? Ok säger jag...samma visa. Stället stänger. Ska vi gå vidare säger han? Jag hör med mina kompisar. Dom måste också gå vidare jag tänker inte bryta några regler. Vi går vidare. Jag försöker gå bredvid mina vänner, han försöker gå bredvid mig. Vi går in på stället. Han försvinner. Jag blir lättad och ledsen. Jag går efter ett tag ett varv. Tittar efter honom. Han kramar någon. Klockan går. Stället stänger snart, om fem minuter. Där är han. Han kommer, ställer sig vid mig. Vi går ut jag får med en kompis. Vi pratar ideal och jag för något idiotiskt resonemang om att det är värre med utseendehetsen för män. Jag hade min storhetstid för flera år sedan och han måste fortsätta leva upp till den för män kan vara sexiga upp till 80 medan kvinnor endast till 25. Jag är 30. Han säger att jag är svår att bestämma ålder på, hade jag sagt 24 hade han trott mig. Ska vi gå och köpa cigg undrar han, jag säger ok. Vi går mot affären. Utanför säger jag hejdå, och säger fort att jag inte dömt honom så snabbt som jag brukar göra. Kort kram, lam och förvånad från hans sida. Jag åker hem. Lägger mig bredvid A. Det är fint. Idag har jag kommit två gånger till bilderna på honom på facebook.

så det här är mitt mönster...

...jag är svår, han är intresserad, jag är avvaktande, han kan inte hålla sig borta, han sårar mig lite, jag markerar, tar avstånd, han ångrar sig brutalt, fatalt, ligger vid mina fötter, jag tar honom tillbaka, jag är lite mindre svår, vi har det bra, jag har kontroll, jag är lite mindre svår, vi har det bra, jag blir rädd, han blir försiktig (tror jag), jag vill ha bekräftelse, han ger det (men aldrig tillräckligt), min ångest ökar, jag tror inte att han tycker om mig, jag blir liten, jag tänker att han tycker att jag är liten men jag vet inte längre något om honom för alla rädslor och allt handlar nu om mig. Jag fyller upp alla tomrum med mitt agerande med mina känslor, han finns egentligen inte kvar. Jag orkar inte med det. Jag tvingar honom att lämna mig eller så lämnar jag. Jag känner mig fri när jag lämnar, stark. Han känner sig svag. Han trodde han hade mig...