Han i början.

Tar från mig
[2006-05 19:16]
Han tar från mig, snor det som är jag, ler åt det, gråter åt det, skrattar åt det, sen kastar han det tillbaka på mig. Det har blivit så mycket mindre då, det som är jag är så mycket mindre när han med sin stjärneögon har sett det. Det han tycker om vill jag att han ska älska. Snälla låt mig berätta allt om mig, från min födsel till idag, vartenda ögonblick, särskilt dom dåliga - säg sen om jag duger. HUR KAN DU MED att tycka om mig. HUR VÅGAR DU säga att jag är vacker. VARFÖR slutar du inte att kyssa mig. Jag orkar inte ta allt det som du ger jag vågar inget ge för jag har så lite kvar. DU med dina stjärneögon sluta titta. Låt mig riva ut dom så att du inte ser mer jag orkar inte låta dig se. JAG orkar inte se in i dom vackra och känna. FÖRSVINN snälla STANNA inte här. FLYTTA långt långt bort och låt mig tro att vi hade något vackert. Jag är inte redo för dig, men jag kan inte lämna dom, lämna dom ögonen.