Kvinnoklyscha.

Och jag tänker inte låta mig själv falla ner i den gropen av litenhet och självömkan och jag måste skriva det här nu så att ni alla vet, alla ni som ännu inte följer min fantastiskt fanatiska blogg av ord färgade i alla mina färger. För han måste få bli min jämlike. Och jag vill se allt det han ger innan jag fäller en dom.
Och jag är en kvinnoklyscha men det hjälps inte, jag tänker ha en sån här blogg ändå. Skrivet som om att jag inte tycker att det är ok att vara en kvinnoklyscha ( det gör jag inte ).
Som när jag sa till honom (senast jag hade pms) att han aldrig kan förstå för han vet inte hur det är att ha mens och hur jag sedan skrattade åt det i flera dagar, trodde inte jag hade det i mig att säga något sånt. Han kom inte ihåg att jag sagt det, som att det inte är komiskt att jag säger så.