Min tur.

Och jag står framför min spegel och tittar på mig själv, vänder och vrider på min kropp. Till slut kan jag inte hålla mig utan tar på mig de där byxorna som jag vet kommer säga sanningen, de där jeansen som jag har undvikit en hel vecka. Väl på kan jag andas ut, jag har troligen inte gått upp i vikt i alla fall. Kroppen slappnar av, mungiporna letar sin väg uppåt.
Och nej jag har inte anorexia, jag har haft och jag har fortfarande kvar hon den andra i mitt huvud, hon den envetnaste jäveln på denna jord, hon som jag kallar Annie, hon som tog och tog och aldrig gav det hon lovade.
Men jag är inte en anorektiker längre, jag är andra saker och idag har jag tänkt att jag ska bli en bloggare.