Man kan inte se alla sidor på en gång.

Och idag vågar jag inte läsa det jag skrev igår för jag kan inte fokusera på dom delarna. Ja de är en del av sanningen men de är inte hela sanningen, de är den delen av sanningen som får mig att bli minst, det finns den andra delen också, den delen där Han (så jävla klyschigt att kalla min pojkvän för han med stort H, kvinnoklyschigt) kommer hem till mig, kramar stela mig ( precis som en pinne ) och när jag säger att jag är rädd att vi aldrig kommer komma någonstans att vi är som cement som stelnar så säger han att han tycker vi pratade så bra i fredags. Jag stannar då upp i min gråt , drar in snoret som hänger ut från näsan och säger att det tycker jag också. Jag säger också att jag var glad hela lördagen för det, för att jag tyckte att det hade varit så fint att prata (jag är alltid värst i beröm och i arga ord). Han frågar varför jag inte fokuserar på det istället, jag blir tyst..påpekar sedan att det är en bra fråga. Sen har vi sex, han tar initiativ, jag tar nästan alltid initiativ till sex så kan inte låta bli att suga åt mig av bekräftelsen och ligga inte för liggandets skull.