I Göteborg..

började hon skolan, hon hade fortfarande ögonen hårt slutna och livet långt borta. I skolan åt hon sina minimala lunchlådor och när hon kom hem efter den ca 40 minuters långa cykelturen ut till förorten, åt hon vitkål. Det tog bort de värsta hungerskänslorna och försatte henne i ett behagligt tillstånd av omedvetenhet. Att inte kunna känna, en sån lättnad det var.