lördag 7 februari 2009
Och jag är så rädd att jag bara gjorde allt fel. Att det var mitt fel att det tog slut. Jag förstår mycket av ditt handlande och att jag inte var lätt att ha att göra med, men du pratade inte med mig. Allt kan inte ha varit mitt fel, du pratade inte med mig, du stängde mig ute och jag bankade så hårt på dörren att du höll för öronen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag är ledsen, men jag är inte den personen du tror. Men lycka till med allt och kanske är det värt att försöka få tag på den du söker på annat vis, men vad vet jag.
ha det fint.
Raderar ditt inlägg nu.
Den där känslan är vidrig. Den du skriver om i nästa inlägg är bättre. :) Tycker om dina ord!
Fröken Framtid: ja den känslan är fruktansvärd och meningslös men tack för det fina, vad glad jag blir.
Skicka en kommentar