"ja det är det".
Vad är det tänkt att jag ska göra med den informationen. Faan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
om mig
- För det är min tur nu.
- Personligt, privat och mycket annat som kanske är för jävla egocentriskt. För det är min tur nu.
Bloggarkiv
-
▼
2009
(146)
-
▼
februari
(44)
- Trycket
- And the other way around
- Och jag tänker
- När det började bli dåligt.
- En enda patetisk bön
- Andas
- Om att det känns så mycket mindre än vad jag förvä...
- Paus
- *Jobbar på livsmanualen*
- Det här med kärlek
- Ro
- Jag har fått nog av mig
- Bekräftelse
- Ingen rubrik
- Jag vet inte
- Nu handlar det bara om att värka bort honom. Jag m...
- Nu vet jag
- Och någonstans
- Öl
- Idag
- Han svarade
- Kanske
- och antagligen kommer han inte svara något på mitt...
- Och jag skickade
- Kanske
- Det är svårt
- Jag vill ringa dig och säga att jag tänker på dig ...
- Och nu blir jag igen så rädd att du läser här, vil...
- Min bror och min svägerska
- Hur jävla länge ska det göra så här ont
- Ok
- och jag ringde honom
- Och jag undrar om världen verkligen är så hemsk
- Och idag vet jag bättre, det var inte bara mitt fe...
- Och jag är så rädd att jag bara gjorde allt fel. A...
- och det är viktigt att du berättar om du läser, in...
- Jag hatar
- Jag vill
- Snälla
- Saknar dig
- Faan
- Psykiskt
- Andas
- Slut
-
▼
februari
(44)
2 kommentarer:
Jag vill så gärna skriva till dig men har inget klokt att säga. Jag vet hur du känner, och jag känner med dig. Man vill bar att någon ska komma och krama en och berätta hur det blir, hur det ska gå, hur man ska klara sig. Klara det. Jag kan inte säga hur, men jag kan säga att du klarar det, för det gör du, och plötsligt blir minuterna till timmar till dagar och du får lite perpektiv och kanske, kanske vet du då också mer om vad du böör/ska göra och känna. Tills dess: KRAM.
Jag tror att du har en poäng. Tack!
Kram
Skicka en kommentar