När det började bli dåligt.

071120
Jag vet inte hur många gånger jag nästan hört dig gå upp för trappan och komma in i min lägenhet. Jävla vakum, jävla dig som inte är jag som jag inte kan fixa.
Sluta, sluta, SLUTA stänga mig ute. Låt mig vila hos dig så som jag fick, ta bort mina tvivel så som du gjorde, ge mig i alla fall redskapen att göra det själv.
JAG är så arg på dig för att du gör så här mot mig. Jag älskar dig så jävla mycket att all kärlek nästan är borta för den rinner över så att allt rinner ut för du står och knuffar för du vill se om den håller eller så vill du bara förstöra o gud vad jag hatar dig!
Jag vill slå dig och sen vill jag motvilligt pyssla om dig för att du ska se hur vacker jag är, den som du förstör. Så ska det göra ont i dig så ska du springa mot mig och jag ska ta emot dig.
Det är inte det du gör det är sättet du väljer bort mig på, eller sättet du säger att du älskar mig på, för du brukade säga det på ett annat sätt med dina stjärneögon blickandes in i mina och vackraste leendet på läpparna som gjorde att jag aldrig kunde tvivla på det du sa.