och jag ringde honom

och jag ringde, och han svarade och vi pratade och det var så vanligt. Och jag sa " jag vet inte varför jag ringer, ibland vill jag nog bara låtsas som att allt är som vanligt" och jag vågade inte fråga, fast jag hade det på tungan, varför det gick fel mellan oss det skulle ha gjort allt ovanligt. Jag ville bara låtsas att allt var som vanligt. Och nu gråter jag men inte samma sorgsna gråt för jag tänker att kanske kan allt bli som vanligt och samtidigt vet jag, vanligt var inte bra.