Min bror och min svägerska

hade gemensamt skickat ett meddelande till han, att de tyckte att det var tråkigt att det tagit slut, att de gillade honom mm, han hade svarat, att han tyckte det var tråkigt och svårt. Svårt svarade han och jag tänker att det kanske kan gå, att vi kanske kan få det bra om han tycker det är svårt nog, sen vet jag inte igen och då gråter jag. Jag vill verkligen hoppas, jag orkar inte sluta hoppas. Jag saknar honom så mycket att jag går sönder och ändå vet jag inte om det kanske ändå är så att jag borde sluta hoppas.
Jag vill så gärna ha det bra med honom, faan helvetes jävla skitvärld.
Nu kommer jag gråta igen.