Springer på och ovanpå folk.

Känner mig lite som en ångvält som drar fram.
Ska dejtfika med vännen till gamla gymnasievännen imorgon och sen, nästa vecka, åka massa mil för att träffa H. Som att dom inte har några känslor eller som att jag inte bygger upp Hs hopp utan att veta om jag kan ge honom någonting alls.
Jag gör det för att jag vill, för att jag inte orkar bry mig om någon annan och om jag sårar dom. För jag har blivit sårad nu, jag var helt fokuserad på en annan persons behov och jag fick inget för det. Jag lägger vikt i den andra vågskålen nu, för att hitta balansen.

Sprang på exet. Tänkte på hur vacker han var, sen tänkte jag på hur sur han var mot mig. Sen gick jag därifrån som ett åskmoln, helvetes jävla idiot han är sa jag till bästaste. Jag har ingen aning om vad han tänker, jag vet inte ens varför han tyckte att vi skulle göra slut, jag vet ingenting alls, han kan ta och slänga sina jävla toppbetyg i väggen för dom hjälper honom överhuvudtaget inte att hantera verkligheten, livet.