Går och handlar, köper öl och cigg.

Återigen ångesten över vikten. Och jag tänkter att vad faan ska jag göra då annat än att acceptera ångesten, låta den hållas och tänka att alla som bryr sig kan dra åt helvete, ingen bryr sig. Tänker att jag borde göra något konstruktivt.
Livet är ju så här, som jag nämnt femtio gånger i den här bloggen, allt går upp och ner och man får bara leva i kaoset och våga känna det som känns utan att skylla allt på sin svällande kropp. Det är aldrig om den, den är bara ett symtom.
Så återigen, jag mitt i kaoset, hanterar det, tar ångesten, har den, kommer resa mig upp som tusen gånger förr och sen står jag där igen. Tjockare, smalare, starkare.