Jag vill alltid ha min ensamhet ifred.

Jag var ute ikväll, träffade på en gammal gymnasiekompis, han hade en vän med sig, vi var trevliga, efter ett tag går jag hem, vännen till gamla vännen ringer och förklarar varför han försvann, konstaterar att jag gick hem och att han alltid har ett behov av att samla ihop folk, du behöver inte be om ursäkt säger jag. Sen skickar jag ett meddelande " det var ju fint av dig verkligen. Ha nu en trevlig kväll!" och vet inte om det låter drygt. Skiter i det. Exet har examensfest ikväll, jag skickade ett kort och grattade till examen, han har inte tackat, det gör mig apatisk, ett stort ingenting. Faan ta dig jävla ex! tänker jag utan inlevelse. Idiot, tack för att du påminner mig om varför vi inte hör ihop.

Jag vill alltid äga min ensamhet.
Tänk om H är bäst. När jag ser honom vill jag ligga. Men jag har dumpat honom två gånger, det är inte läge för en tredje.
Hold your horses säger jag högt för mig själv.
Jag är full.