Faan ta allt och alla

för att det fortfarande gör ont i mig när jag kallar han för exet.
Faan ta min kropp som saknar honom, faan att den fortfarande saknar hans beröring precis som den gjorde när vi fortfarande var ihop. Saknade saknade saknade. Faan ta mina ögon som visar bilder på honom när jag sluter dom. Faan ta hans leende, det vackraste leendet. Faan ta hans armar dom finaste armarna. Faan ta hans ögon hans låtar hans sätt hans skratt. Men mest av allt faan ta att han inte heller då var min. Då, för en evighet sen, för tre månader sen, när vi var ihop.