Hoppa

Så nu är sorgen här igen, tänker att det måste vara ok, att jag inte behöver få panik. Vet vet vet att det aldrig kan bli som förut med ätstörningar och ångest. Jag får vara ledsen tänker jag, känner att det är en annan sorg, en tydlig.
H, exet, vännen som är martyren med stort M, människor som jag väljer att plocka bort från mig själv för att jag vågar lämna plats för något annat för andra människor som jag mår bra av, lämna energitjuvarna som finaste vännen säger.
Önskar jag kunde behålla H på något vänster dock, kanske i framtiden.
Hopp hopp hopp som i det finns hopp.