så det här är mitt mönster...

...jag är svår, han är intresserad, jag är avvaktande, han kan inte hålla sig borta, han sårar mig lite, jag markerar, tar avstånd, han ångrar sig brutalt, fatalt, ligger vid mina fötter, jag tar honom tillbaka, jag är lite mindre svår, vi har det bra, jag har kontroll, jag är lite mindre svår, vi har det bra, jag blir rädd, han blir försiktig (tror jag), jag vill ha bekräftelse, han ger det (men aldrig tillräckligt), min ångest ökar, jag tror inte att han tycker om mig, jag blir liten, jag tänker att han tycker att jag är liten men jag vet inte längre något om honom för alla rädslor och allt handlar nu om mig. Jag fyller upp alla tomrum med mitt agerande med mina känslor, han finns egentligen inte kvar. Jag orkar inte med det. Jag tvingar honom att lämna mig eller så lämnar jag. Jag känner mig fri när jag lämnar, stark. Han känner sig svag. Han trodde han hade mig...