så hur..

.. HUR, hur sörjer man sådant som fortsätter. Hur sörjer jag relationen med mina föräldrar. Hur sörjer jag att dom var dåliga föräldrar när jag var liten när jag inte heller idag kan hantera det. Har ni gjort det? Hur har ni gjort? Idag sa jag att jag önskade att dom var döda. Fast inte till dom såklart men att jag bara skulle behöva sörja det som var inte det som ständigt pågår. För det är väl det som är den värsta smärtan, att jag än idag kan känna mig hjälplös inför det dom gör. Hjälplös, svarslös, sårbar.