Käraste H!

Det känns som att det är dags att prata om framtiden, ett ämne vi har undvikit i väntan på det kommanden, din flytt. Den kommer nu. På söndag.
Jag är livrädd för att förlora dig.
Jag kommer ihåg allt som händer när jag är med dig, sådant jag vanligtvis brukar glömma. Jag tror att jag kommer ihåg bara för att du får mig att må så bra, så bra att jag kan lägga fokus där det vanligtvis inte brukar vara, dvs bortanför mig själv.
Du har under det senaste halvåret kommit att bli en väldigt viktig person för mig. Men jag kan inte vara ihop med dig, jag älskar det vi har nu, ömheten, närheten, humorn (!) men jag kan inte vara din flickvän. Du vet det antagligen redan.
Snälla H säg att allt blir bra, lämna mig inte.
Säg att du förstår och att du redan visste och att allt du vill är att vi ska kunna fortsätta ha kontakt.
Du har läkt mina sår så fint vackraste H. Lämna mig inte, inga mer avsked.