Om hon säger att vi ska sluta ses så har hon fel!

Så jag går hemma och funderar, vankar hitan och ditan. Kommer fram till det enda riktiga, måste avsluta saker med H. Jag har fortfarande känslor för exet och jag vill hålla alla dörrar öppna för honom eftersom han uppenbarligen sitter hemma och känner så förbannat mycket.
Så jag och H bestämmer träff, slänger iväg ett meddelande till finaste; " Nu ska jag gå och göra H illa". Möter honom på vägen, han pratar i telefon, ler mot mig och pratar sin vackra norska i telefonen. När han avslutat samtalet visar han upp sin telefon med mitt sms i, det som skulle gå till finaste, jag säger att det visst inte var menat till honom... Vänder mig bort, han hugger tag i mig och ger mig en puss;
" - Hur är det?" frågar han
" - sådär, det är liksom allt har varit så mycket de två senaste månaderna och jag är ett virrvarr och jag verkligen gillar att umgås med dig och samtidigt jag och exet gjorde inte slut för att det inte fanns några känslor kvar och.."
" - Det går för snabbt?" avbryter han, ja säger jag, men jag gillar att träffa dig, jag gör verkligen det och (nu när jag väl ser dig inser jag att) jag vill inte sluta men det är konstigt, det är inte vad jag hade tänkt.
Han förstår, säger att han själv varit rädd för det, vi går och tar en kaffe, han säger att han inte vill sluta träffa mig men att det är svårt att veta vad som är rätt att göra.
" - Det finns kanske en bok" säger jag.
" - Ja och den är säkert jättedålig" säger han.
" - Jag kan fråga psykologen, hon vet allt!"
" - Bra! Men om hon säger att vi ska sluta ses så har hon fel."