onsdag 24 juni 2015
Så var dom bara fyra..
Lilla mamma nu är vi bara fyra, mitt hjärta går sönder. Ditt mest älskade barn har nu helt vänt sig bort och jag känner din smärta som vore den min egen. Men lilla mamma vad ska vi göra när du inte lyssnar, vad ska vi göra när du vänder på allt det onda du känner och säger att det är vi som är onda. Att det är vi som vill dig illa.
Men jag kan inte prata med dig för om jag visar mig sårbar och i behov, för om jag råkar såra dig så är jag djävulen själv. Det orkar jag inte mer. Lilla mamma, jag tror inte längre du ska orka bära din skuld, jag begär det inte längre. Jag begär artighet, respekt och spelat intresse.
Lilla mamma jag önskar du slapp lida. Jag önskar att du när du dör ska komma till himlen för även om ditt bidrag är stort till den position du nu befinner dig i så vet jag att du på jorden är i helvetet.
Jag går sönder lilla mamma när du går sönder. Vi är som två pussel nu, ditt är mer komplicerat och fullt av bitar i samma färg. Men vi kan inte blanda våra bitar, då kommer vi aldrig bli hela och mina bitar hör inte hemma hos dig, dom kan aldrig göra dig hel.
Lilla mamma vi är bara fyra nu, snälla håll i oss hårt. Vi vill kunna vara snälla utan att bli änglar och arga och besvikna utan att bli satan. Framförallt vill vi att du ska slippa lite helvete snart.
Lilla lilla mamma, lilla lilla mamma, lilla lilla mamma. Mina bitar är mina. Dina är grå. Jag hoppas du kommer till den himmel du tror finns, för ditt helvete är mitt. Lilla lilla mamma. Artighet, respekt spelat intresse. Allt annat är förbi. Håll i oss hårt. Vi är bara fyra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar