Gråten sitter i halsen

hela tiden nu.

Jag är inte olycklig, men jag är slut.

Om någon nuddar mig så går det en stöt genom min kropp och små tårar tittar fram i ögonvrån.
Jag är fylld till bredden av allt som hänt, någon petar på mig och huden som trycks in kommer ut i tårar för det fina, det fula.

Flytten, det fula med att lämna människor jag tycker om, det fina med att komma hem till dom jag älskar.

Det fina med att vara i min min min lägenhet.
Det fula med att jag lämnade dig som bara ville vara min min min.
Det fula med att jag inte vill vara din din din, det fula med att jag vill vara någons, vill vilja vara någons.

Det fina med er som älskar mig.
Det fina med er som jag älskar.