Jag är kär..

på världens mest oromantiska sätt.
Jag faller inte handlöst huvudlöst, jag stannar upp jag tänker jag känner efter och sen blir jag lite, lite mer kär.
Jag frågar honom saker och han får mig att lita på honom, sen blir jag lite mer kär.
Jag ser till att få egentid sen träffar jag honom när jag landat och jag blir lite mer kär.
Jag tar i honom när jag känner mig stark, jag hanterar min egen jävla skit, sen blir jag lite mer kär.
Jag är kär.

Och igår viskade han i mitt öra "jag är så svag för dig".
Och han sa att han kunde skrika ut det från hustaken.

Jag är kär.