onsdag 18 november 2009

Om vad jag tror det är att växa upp.

Jag stannar i alla känslor nu. Jag stannar och är i dom. Jag saknar så att det gör ont och jag stannar. Jag får panik för att jag ätit för mycket och jag stannar. Jag har framtidsångest, jag stannar, jag känner mig ensam, jag stannar. Ingenting gör jag annat än att stanna och stå ut. Jag ringer ingen vän och gråter, jag svälter mig inte och jag flyr inte.

Inga kommentarer: