Vet inte om jag kommer in på programmet som jag vill, allt (nej inte allt, det gör det verkligen inte, dom närmsta sex månaderna hänger på en dag i höst) hänger på en enda jävla dag i höst.
Men som jag sagt förr, åtminstone är det min stress att bära nu. Min psykolog säger till mig att jag blivit vuxen nu, jag håller med henne.
Men just ikväll vill jag bara att någon ska ta mig i sina armar och säga att allt blir bra och vyssja mig. Tänk att få va ett litet barn, bara för en kväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar