behöver man någon som kan bära en lite genom alla ens bekymmer och oron. Någon som släpper in en så att man kan få bära lite man med, jag har inget emot att bära. Så mycket som du trodde handlade om dig, handlade om mig, om du hade orkat se det hade du kunnat hjälpa mig. Kanske gäller också det omvända men det var så svårt att se genom all din tystnad.
Kanske var det svårt att se mig genom allt mitt prat.
Kanske feltolkade jag din tystnad som att du inte litade på och respekterade mig medans det var dig själv du inte litade på och respekterade.
Jag önskar att jag inte hade blivit så liten.
Jag försökte verkligen.
Jag är varken bättre eller sämre än så här.
Jag tror att du också verkligen försökte.
Tänk om vi inte kan bli bättre än så tillsammans.
torsdag 12 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar